Jul, förkylning och burkpesto

Det har visst blivit ett litet jul och sjukuppehåll här på bloggen. Dags att råda bot på det.

Jag gjorde pajer+lite annat till ett barndop i förra veckan vilket var rätt kul, kanske inte den typ av mat jag vanligtvis gör. Men all matlagning blir ju å andra sidan rolig om man försöker göra det så bra och gott som möjligt. Pajerna jag gjorde var fyra olika;

Trattkantareller, prästost och färsk timjan
Kyckling, grillade grönsaker och pesto
Ugnstorkad tomat, chevre, svarta oliver och purjolök
Bacon, cheddarost och spenat

Jag ska även erkänna en synd. Jag använde pesto på burk, och jag vet inte vad det är men sån pesto har en obehaglig bismak av någonting som slår igenom allt man försöker använda den till. Synden kommer inte att upprepas. Läser innehållsförteckningen på burken. 42% basilika, det låter ju bra.. Man har bytt ut pinjenötter mot cashewnötter. Vidare innehåller den grana ostpulver, palmolja, mjölkprotein, jästextrakt, aromer, majsstärkelse, surhetsreglerande medel E270, E 330. Kan det vara roten till allt det onda?

Jag var ändå nöjd med resultatet på pajerna överlag, kycklingpajen var tack vare peston den sämsta. Jag skulle kunna tänka mig att ha potatis i trattkantarellpajen nästa gång, om det blir några mer pajkalas. Menyn till det här evenemanget skickade jag ut tidigt i höstas, efter det har sättet jag jobbar något annorlunda, jag försöker fokusera på bufféer nu för tillfället. Men att hyra en kock går ju alltid ändå förstås, och då går det mesta att fixa.

Äta sig mätt på fingerfood..

Mitt nästa uppdrag är på lördag och jag har fått i uppgift att göra fingerfood till 50 personer som ska fira en jämn födelsedag. Det ska vara rikligt med mat, inget annat serveras och det är meningen att man ska bli mätt. Så skulle jag vilja ha det på min födelsedag.

Det här är vad jag har tänkt att laga:

Skummig kall jordärtskocksoppa i snapsglas med den fantastiska, helt nypressade toskanska olivoljan Cappezana
Västerbottenomelett med syltade kantareller
***
Rökt sikterrin med kalixlöjrom
Lax och äppletartar med hovmästarsås på pumpernickel, friterad fänkål
***
Färskostterrin med rökt ren
Bacondadlar
***
Badkar med creme brylée, apelsinsallad med stjäranis
Liten citronbiskvi med vit choklad och pinjenötter
Små mandelmusslor med havtornscurd och italiensk maräng
Liten glasskål med vaniljyoghurt pannacotta och svartpepparmarinerade jordgubbar, biscottismulor
Chokladtryfflar

Om ni följer den här bloggen så märker ni kanske att det inte direkt är några nyheter på menyn, bara beprövade kort. Men goda sådana.

För restaurangarbetaren är det nog inga konstigheter med vad jag menar med badkar, för alla andra kan jag säga att det är små badkarsliknande porslinsskålar.

Jag hoppas kunna visa lite bilder när arrangemanget gått av stapeln, men som vanligt är det ett gissel att ta bra bilder när man måste koncentrera sig på att servera mat. Någon som har ett bra tips på hur man på ett snabbt sätt tar ålrajta matbilder? Jag har ingen ambition att mäta mig med proffs som Linus, bara det ser ok ut...

Endive är banne mig inte publikt....

..och det borde jag ha tänkt på innan.. Men, nu känns det i varje statistiskt säkerställt inför framtiden. Jag talar om den julinspirerade tre-rättersmenyn som jag lagade(med god hjälp från två kollegor) under helgen. Jag fattar inte hur jag tänkte när jag satte endive på menyn, eller jag kommer ju ihåg hur jag tänkte; jag ville egentligen använda mig av fänkål, men för att själva formatet på grönsakerna skulle passa storleken på tallriken så fick det bli endive. Dom glada studenterna sköljde dessutom ner det hela med Bäska droppar, vilket inte gjorde varken den bittra smaken eller min egen bitterhet mindre framträdande. Marinaden/såsen blev dock lyckad, den har jag i och för sig lagat förut. Jag kokar en skaldjursolja på räkor, tomatpuré, saffran och lite andra kryddor som jag mixar med apelsinjuicekoncentrat(mat från grunden/rena råvaor..nja..), syrar upp med pressad citron och smakar av med salt och vitpeppar.

Ambitionen att servera för servitörerna greppvänliga grönsaker lyckades och det var roligt att skära så mycket grönsaker för hand. Jag gillar verkligen att hacka och skära. Och tur är väl det.. Grönsakerna jag använde var persiljerot, blålila och gula morötter och purjolök. Att dom var kryddrostade innebar att dom fick en touch av stött kummin, lite kardemumma, timjan och salt/peppar såklart. Jag överdrev inte kryddningen, hade det ångat kryddaromer ur öronen när man åt hade det inte varit så gott. Istället för ryggbiff hade grossisten skickat entrecôte, vilken var av enastående kvalitet men just för helstekning och fatservering hade jag gärna sluppit den stora fettblobban i mitten.

Jag tror att jag skrev att efterrätten skulle vara creme brülée i förra inlägget vilket aldrig var tanken. Det var creme caramel jag menade. En smidig rätt att göra många av, och dom glöggmarinerade bären blev lyckade till. Det är dom som är på bilden, Det är alltid lika roligt när man planerat och förberett en meny i flera dagar och sedan får se 200 (nästan) likadana tallrikar samtidigt.

Det här var den tredje stora middagen på Nationen och nu börjar erfarenhetsbanken kännas riktigt gedigen, man får med sig någonting varje gång. Nästa gång blir det ännu fler aspekter att ta hänsyn och förhoppningsvis en bättre meny. "Publik" kommer att vara ett ledord.

En middag för lucia

Precis hemkommen efter en dag på studentnation i Uppsala där jag förberett en tre-rätters för 200 personer som ska serveras imorgon. Maten är knappast den mest spektakulära jag lagat, det är heller inte det som varit utmaningen med att skriva matsedeln. Det intressanta med den här typen av tillställningar är istället hur alla olika krav som måste uppfyllas till sist smälter samman till en meny.

En lärdom från förra gången jag gjorde en liknande tillställning var att eftersom i princip alla servitörer på den här nationen serverar med tång(fatservering) vilket gjorde att dom inte fick grepp om grönsakerna på faten. Det var inget jag hade tänkt på tidigare, då jag bara jobbat med servitörer som serverat på traditionellt sätt med sked och gaffel och kunnat "skopa" upp grönsakerna. Det var en av premisserna som skulle uppfyllas. Greppbara grönsaker alltså.

Ett önskemål från arrangörerna var att det skulle var någon slags jultema på menyn. Alltså inte traditionell jultallrik utan bara en lätt jultouch. Och sånt kan lätt bli krystat tycker jag.

Förrätten och desserten serveras på tallrik, och kan absolut inte innehålla något som inte klarar att stå framme i rumstemperatur en stund. Förrätten ska stå på bordet när gästerna träder in i salen, och att ha något som ska serveras varmt eller iskallt fungerar helt enkelt inte här.

Budgeten är alltid begränsad i studentsammanhang, just den här middagen har något högre pris för gästen vilket gör att någon eller några detaljer måste vara lite mer lyxiga än vid merparten av gasquerna så att gästerna känner att dom får något för det lite högre kuvertpriset.

Sen måste man erkänna att maten faktiskt inte är det som står i centrum en sådan här kväll(även om det tar emot att göra det). Det får helt enkelt inte vara för tillkrånglat eller svårtillgängligt. Man måste försöka vara publik. Vad tycker den absoluta majoriteten om att äta?

Matsedeln jag kom fram till utifrån ovanstående(och säkert en massa annat också) lyder som följer:

Apelsin- & saffransmarinerad endive med kallrökt lax och räkor

Helstekt ryggbiff med kryddrostade rotsaker, svartvinbärssky och potatisgratäng

Choklad creme brülée med glöggmarinerade bär

Ska göra mitt yttersta för att få till några bilder som duger på maten imorgon och återkommer med mina slutsatser. Jag tror att man ska vara tacksam för att det finns något att utgå ifrån när man sätter ihop en meny, förmågan att skapa ur tomma intet är få förunnad.

Terrin med rökt sik, persilja och spenat

Inspirationen till den här fiskterrinen kommer från middagar i sommarstugan, eller Landet som vi säger i vår familj. Den är belägen strax intill fiskeläget Fågelsundet, norr om Skärplinge på Hållnäshalvön i Norduppland. På sommaren äter vi gärna rökt sik(helst fortfarande varm från rökningen) med nyupptagen potatis och gräddfilsås med spenat och persilja. Terrinen kan naturligtvis aldrig ersätta en sån middag som är bland det godaste jag vet. Men det är mer än maten som ska till, omgivningarna och atmosfären är naturligtvis en starkt bidragande faktor till denna stora gastronomiska upplevelse.

Fiskfärs är ju så gott, men det känns som det har ett oförtjänt dåligt rykte. Inte bland oss högre stående matälskare förstås, men hos mannen på gatan. Ett påstående som jag naturligtvis inte har mer belägg än en magkänsla för. Hur som helst, mer färs till folket.

Jag gör en standard-fiskfärs av gädda och mixar även ner en näve förvälld spenat och persilja. Siken rensar jag och försöker hålla ihop i så stora bitar som möjligt, den går ändå sönder i mindre bitar när man vänder ner den i fiskfärsen. Bitarna av sik gör att terrinen blir snyggt marmorerad när man skivar den. På bilden har jag skurit någon slags trekanter, ett typexempel på när man vill för mycket med maten man lagar. Nästa gång blir det nog enkla, eleganta rektangulära skivor. Mindre är som bekant oftast mer.

Foto: Linus Höök

Le grand final.

(eller stavas det så? min franska lämnar en del att önska...)Ikväll serverades då den här på bloggen så omskrivna menyn. Efter att ha fått se Ljusterö ur alla möjliga olika vinklar som jag inte bett om, kom jag fram sent. Självklart anlände gästerna tidigt. Men, det hela avlöpte lungt och behagligt i vilket fall. Fotona jag tog blev helt usla och kommer aldrig att få äran att skvalpa runt i cybersörjan. Kvällens matsedel har jag ju redan redogjort för, och jag följde i princip den. Det var en något negativ inledning om en kväll jag till syvende och sist känner mig väldigt nöjd med.

Det fanns ett par oprövade kort i matsedeln. Hasselnötsmajjo och kompott på kålrot och aprikoser med svartpeppar. Hasselnötsmajjon var helt enkelt en majjo av kallpressad rapsolja, äggula, äpplecidervinäger och rostade, skalade, mixade hasselnötskärnor i riklig mängd. Den var väldigt gul och fin mot några tunna skivor kokt rödbeta(vägrar kalla det för carpaccio, men om ni förstår bättre då så, ok, inom parentes kan det väl vara ursäktat..) Till det marulkskind hastigt stekt på hög värme och ett nystan med purjotrassel(hade tänkt att fritera men gästerna kom ju så tidigt...). Dekorativt och gott. Inga revolutionerande smakkombinationer men tillräckligt annorlunda för att sticka ut på ett anspråkslöst sätt. Den kommer nog att återkomma i repertoaren någon gång.

Kompott(eller ragu, eller nåt) av kålrot, aprikos och svartpeppar; Blötlagda, hackade, torkade aprikoser och små stavar av kålrot fick koka i lite kycklingbuljong, tänk risottokokning(det blir nog ett inlägg dedikerat kycklingbulle snart..) Mot slutet malde jag grovt ner ganska rikligt med svartpeppar. En minut innan vände jag även i fint strimlade sockerärter och massa färsk körvel. Jag som grämde mig lite innan för vad man skulle hitta på med kålrot. Fick en ny infallsvinkel här på bloggen bland kommentarerna, tack för det. Vilken rotsak den är ändå, kålroten..

Sen avvek jag naturligtvis från planerna lite här och där. Inte för sakens skull, utan för att när jag jag väl stod med komponenterna framför mig insåg jag att vissa saker kunde bli bättre. Våga släppa sargen och börja spela hockey är en devis jag gillar.

Tilltugg och trerätters för 9 personer... Tredje omgången.

Följetongen "Tilltugg och trerätters för 9 personer" fortsätter här på Nickekocks Matblogg. Imorgon är själva Dagen D och menyn är nu spikad. Det blir:

Lagrad prästost med syltade trattkantareller
Lax- äpple och fänkålstartar med forellrom och hovmästarsås på grovt rågbröd
Liten jordärtskocksoppa i glas
***
Kalixlöjrom med gott knäcke, ört- & rödlökshack och syrad grädde med pepparrot
***
Halstrad marulkskind med hasselnötsmajonäs, tunt skivade rödbetor och friterad purjo
***
Grillad rådjursfilé med kompott på kålrot, aprikos och svartpeppar
***
Sticky fudge pudding, tjinuskisås, bär, nåt kallt

Kvällens inköpsrunda får avgöra vad det blir för kallt till efterrätten. Undrar varför det inte finns visitkortsstora, portabla, jättebilliga glassmaskiner. Marknaden för såna måste vara enorm. Imorgon ska jag försöka avsluta den här inläggssviten med lite sköna bilder på maten. Tyvärr är det jag själv som måste hålla i kameran, då Mästerfotograf Höök är i Indien, men jag hoppas att det kan bli nånting som går att använda här trots det.

I mitt kylskåp

Vad har jag alltid hemma i kylen? Jo, olika grönsaker. Squash, rödlök, champinjoner(grönsak?..ne..) purjolök, vitlök, broccoli, tomater. Om man har dom sakerna hemma har man alltid något gott att äta. Jag är ett enmanshusåll. Om jag skulle köpa alla dom sakerna för en middag skulle det bli dyrt och jag skulle få slänga allt som blir kvar. Och här kommer själva synergin i mitt resonemang. Dom där grönsakerna går att variera i oändighet. Man kanske inte använder samtliga varje dag, men tillräckligt många av dom tillräckligt ofta för att dom ska vara slut innan naturens bästföre-datum tar ut sin rätt.

Den som tycker att matkontot är högt kommer att slås av hur mycket färska goda grönsaker man kan få för samma pengar under förutsättning att man använder dom vid mer än ett tillfälle. Broccolin blommar över nångång ibland, men i övrigt brukar allt klara sig bra. Den som nu tror att dom kan smussla ner dom här grönsakerna brevid mamma scans köttbollar eller till falukorven göre sig icke besvär. Kommer att kännas ungefär lika upphetsande som lingonsyltsvitkålen i den orange/mörkruna skolmatsalen.

Det handlar om att laga mat. Det behöver inte vara komplicerat, det behöver inte ta längre tid än det tar att koka potatis. Gör en kycklinggryta med ris, ett grönsaksfräs till kasslern, fräs squash, rödlök och champinjoner till grönpepparbiffarna. Möjligheterna är oändliga. När man lagar mat i varje fall.

Tilltugg och trerätters för 9 personer... Andra omgången.

Jag har i mina tidigare inlägg pratat både om allergier och om hyr en kock-uppdraget jag har nästa vecka. Därför känns det ju bra att kunna fortsätta med dom trådarna. Sällskapet, dom nio personerna innefattar en nötallergiker och en skaldjursallergiker. Nötterna är inget problem att utesluta för jag hade ingen riktig dessertplan. Men jag hade ju tänkt både musslor och pilgrimmsmusslor i två olika rätter. Så där måste jag tänka om.

Jag funderar på om jag ska göra en sticky fudge pudding som jag har blivit serverad och fått recept på av mina forne arbetsgivare i Spanien. Den baseras på dadlar, smör, mjöl, bikarbonat och ägg och är en tung sak, riktigt söt. Men den har ytterligare en dimension, när den serveras småvarm och med karamellsås på grädde till är konsistensen med kolasmak helt otroligt bra. Jag fick den serverad med yoghurtglass vill jag minnas, men jag undrar inte om en en sorbet gjord på vassle som Mathias Dahlgren gjorde i hyttan en gång skulle kunna var ännu bättre. Jag kommer dock inte ha tillgång till någon glassmaskin i vilket fall.

Men det ska ju vara nåt iskallt till i varje fall? Det blir ju bäst kontraster så. Löjromen får vara kvar, sökandet efter bra anka pågår, och så har vi sticky fudge pudding förstås. Skummig musselsoppa och pilgrimsmusslor utgår. Jag måste använda rotsaker på något vis också. Skulle vara roligt att göra något gott av kålrot, och det känns lite som en utmaning om det inte är rotmos med brynt smör i.

Rödbetor med röda mangoldskott, rostade hasselnötter och kallpressad rapsolja

Ytterligare en rätt från mitt smörgåsbord "skandinavien". Väldigt enkel att göra, och enligt mig väldigt gott. Koka bara rödbetorna med skal, skala genom att "trycka" av skalet med händerna(Ja, man blir röd, engångshandskar kan vara på sin plats). Rosta grovt krossade hasselnötter och blanda rödbetor, kallpressad rapsolja, nötter och mangold. Smaka av med salt. Väldigt vackra färger blir det tycker jag. Jag har ofta lite svårt för kallpressad rapsolja, kanske har jag inte provat rätt kvaliteter. Här använder jag druvans, som har precis rätt nötiga ton som passar perfekt med hasselnötterna. Bladen tillför ytterligare en konsistens och rödbetor är ju som alltid hur gott som helst.

En variant jag har börjat fundera på är om man skulle kunna smussla ner torkade äppelringar i någon form i den här salladen. Vad tror ni?

Har efter ett par inlägg börjat märka att jag aldrig skriver ut några mängder. Gott så, det kommer nog inte i framtiden heller på den här bloggen. Vem vet, dom kanske kommer i bokform en dag?

Återigen stort tack till Linus Höök för dom fina bilderna.

Tilltugg och trerätters för 9 personer...

Nästa vecka ska jag göra ett "hyr en kock"-uppdrag. Det är ett team från ett stort modeföretag som är gästerna. Först ska det vara lite tillltugg och vin så att jag kan färdigställa förrätten. Jag siktar på en varm förrätt, dels för årstiden dels för att jag sällan har lyxen att kunna jobba med a la minute matlagning på samma sätt som förut. Jag har precis ringt och försökt få tag på en speciell sorts pilgrimsmusslor som är dom bästa jag någonsin smakat. Jag har lagt en beställning, men vi får väl se hur det går. Vet ännu inte riktigt vad jag ska servera till...

Som varmrätt är jag sugen på anka. Undrar vart man får tag på riktigt bra ankbröst i Uppsala. Det skule vara härligt med en riktigt fint stekt krispigt ankbröst i tunna fina skivor. Under min tid som kock i Spanien hade vi ett riktigt franskt original som ankleverantör. Foie gras och magret de pato var hans grej. Enastående kvalitet, det var inga problem att stå ut med hans fransk/spanska pladder. Jag är dock rädd att bli besviken på ankan här. Detta kräver efterforskning. Tipsa gärna!

Tilltuggen har jag tänkt vara tre till antalet. En ska vara vällagrad prästost med syltade kantareller. Mycket enkelt, mycket gott. Funderar på att en kan vara en skummig liten soppa på musselbuljong? Då skulle jag kunna använda musselköttet till rätten med pilgrimsmusslor. Kanske halstrad pilgrimmsmussla med jordärtskockspuré, tomat, dragon och musseltartar? Och något krispigt till. Undrar om detta blir en fyrarätters istället? Då kan jag ha tilltuggen, med skummig soppa inkluderat, löjrom med pepparrotskräm, ört och lökhack och hembakt knäcke, sen ovan nämnda pilgrimsrätt, anka och en dessert. Det blir en lyxig meny.

Vegeterianer, veganer och allergiker

När man lagar mat till större sällskap, som jag gör, finns det alltid gäster med speciella behov. Som är intoleranta mot laktos, gluten eller stenfrukt. Som valt bort kött, fisk eller alla animaliska livsmedel. Dessa gäster har under lång, lång tid blivit åsidosatta och inte på långa vägar fått den servicen dom förtjänar på krogen eller i cateringsammanhang. Även jag har misslyckats ibland.

Att dom är många kan jag vittna om utan att hänvisa till någon tjusig statistik. Jag lagar balmiddagar på Snerikes Nation här i Uppsala i bland. Senast var gästantalet 180 och min allergilista hade i snitt 18 specialtallrikar som skulle ut till varje rätt.

Summan av kardemumman är i vilket falla att hela 10% i har någon form av specialbehov när dom ska äta. När jag tittar runt på hemsidor och ser på vegetariska rätter slås jag av hur mycket quornfilé(vart sitter den på qournet??) och annat märkligt dom innehåller. Vad hände med alla goda bönrätter? Och Puylinserna? När jag pratar mat med vegeterianer brukar jag alltid tipsa dom om puylinser och hur man gör en bra falafelsmet, puylinser är det hitills ingen som hört talas om. Jag kanske neggar, men det känns inte som vegeterianerna prioriteras i menyplaneringen. Eller så gör dom det, men det tar helt enkelt sån tid att hitta på vegetariska rätter att smaken får stå på foten. Även om många kockar har svårt att identifiera sig med vegeterianerna(jag har hört mycket dålig jargong om både allergiker och vegeterianer/veganer i olika kök) så måste grundinställningen alltid vara att utgå från vad man själv skulle vilja äta om man inte åt kött eller fisk. Jag är inte vegeterian, heller inte på väg att bli det inom den närmsta framtiden. Men den som serverar mig ett vegtariskt bufféebord av hög standard där jag inte saknar protein kommer för evigt vara min idol. Min fundering nu är att göra om ytterligare en av mina buffér så att den passar både vegetarianer och carnevorer... L http://foodandthecitysthlm.blogspot.com/ har lovat att utreda grönsaksterrin/paté-frågan. Det ska bli spännande att höra vad hon kommer fram till.

Överst lite bilder på vegetariska alternativ till mitt skandinaviska smörgåsbord(det som ska anpassas till kombo inom kort). Tartar av gravad pumpa med äpple, fänkål och hovmästarsås, Omelett med prästost och grillade grönsaker och färskostterrinen(se nedan) fast utan rökt ren. Nu ska jag planera en meny för ett hemma-hos uppdrag som jag har nästa vecka. Nio personer.. hmmmm, undrar vad 0,9 personer av dom har för specialbehov...

Foto: Linus Höök

Nu till saken...

När jag levererade ett smörgåsbord till ett arkitektkontor förra veckan följde min gode vän och skicklige fotografen Linus med och tog otroligt bra bilder av maten som serverades. Dom är tänkta att användas på min hemsida som för närvarande konstrueras. Vi kompletterade med lite porträtt i köksmiljö efteråt. Det är dom som är i sidhuvudet och i presentationen.

Maten på bilden är färskostterrin med kantareller, äpple och purjolök på kavringsbotten med rökt renstek. Jag gör helt enkelt en cheesecakebotten av kavring och trycker ut den i lämplig form. Kantarellerna steker jag, likaså de syrliga äpplena med brun farin och äpplecidervinäger. Även den snett skivade purjolöken får en mycket hastig tur i pannan. Jag mixar färskost(cream cheese) med grädde som jag löst lagom mängd gelatin i. Under hela tiden ligger jag lågt med saltet, kantarellerna får en del(även peppar), men ostmassan tenderar av vara ganska salt så man får passa sig. Sen är det inga konstigheter, bara att hälla/breda på kavringsbotten, kyla och skära upp. Man bör dock ha en väldigt vass kniv och lite tålamod när man skär. Annars kan det bli som man säger, pannkaka av alltihopa.

Den rökta renen är köpt och skivad på kvantum, den var god, all ära åt dom. Den var i väl tunna skivor kanske, men jag bad om tunna skivor så... Och fick smaka innan han började skiva. Men det där var snarare en lärdom om inköp än om matlagning. Det kommer det nog också att bli mer om en dag här hos Nickekock.

Vad lagar du för mat då?

En av frågorna jag ofta får i egenskap av kock är exakt samma som rubriken för det här inlägget. Det är en mycket, mycket svår fråga att besvara. Eller det är klart att den går att besvara, men risken är att man, som jag brukar göra, börja svamla om rödbetorna jag såg på ICA i morse och nånting om riktig mat. Jag tror att det vanligtvis uppfattas förvirrat. Så härmed tänkte jag försöka avlägga en programförklaring; Vad lagar jag för mat då?

1. Jag lagar god mat.
2. Jag följer säsongerna så långt som bara möjligt när det gäller huvudråvarorna.
3. Jag försöker använda så mycket färska grönsaker som möjligt.
4. Jag lagar bara mat av "rena" råvaror. Burn in hell, buljongtärning!
5. Jag gör alla mina kryddblandningar själv.
6. Jag tycker om att laga mat från alla möjliga matkulturer, ibland på ett genuint traditionellt sätt, ibland är det min bild eller mina intryck av ett kök som gäller.
7. Jag lagar all min mat från grunden.

Hur ska det här beskrivas på ett klatshigt sätt som en one-liner? Tror att jag i fortsättningen bara ska säga: Jag lagar god mat. Det räcker. Nu kan jag ju hänvisa folk hit.

Första inlägget på nya Nickekocks matblogg!

..tillfället kräver nästan champange... Jag har funderat och funderat över vad jag egentligen ska skriva om, tills det för några dagar stod klart för mig: Jag ska skriva om hur jag tar fram mina maträtter. Min reasearch, mina idéer, mina funderingar och mina slutsatser.. och förhoppningsvis massa bilder på läcker mat...=) Ett och annat inlägg om företagande kan nog också slinka in emellanåt.

Kort om mig är att jag är kock och att jag nyligen startat en cateringverksamhet. Jag har haft en mängd olika kockjobb, det senaste vid Svenska ambassadörsresidenset i Zagreb, dessförinnan var jag student på Restauranghögskolan i Grythyttan.

När jag återvände från Zagreb i somras, efter nästan tio år utanför Uppsala(född och uppväxt här..) hade jag redan bestämt mig för att försöka på egen hand. Jag hade ett bröllop inbokat direkt och tänkte att det får bära eller brista. Hitills har det burit, men det är fortfarande en liten operation det här. Jag har några hinder att ta mig förbi först. Närmast på tur står körkortet(bokade massor av lektioner på körskolan idag, med början nästa vecka), efter det måste jag ha en bil. Sen det självklara målet: Ett kök. För tillfället hyr jag in mig i kök vid behov. Det fungerar. Men det är en logistisk utmaning och ett evigt kånkande på kartonger. Upp och ner för trappor.... Tror på fullt allvar att jag kan femfaldiga min produktion bara genom att ha ett eget kök. Men körkort och bil kommer först. I´ll keep you posted...