Äta sig mätt på fingerfood..

Mitt nästa uppdrag är på lördag och jag har fått i uppgift att göra fingerfood till 50 personer som ska fira en jämn födelsedag. Det ska vara rikligt med mat, inget annat serveras och det är meningen att man ska bli mätt. Så skulle jag vilja ha det på min födelsedag.

Det här är vad jag har tänkt att laga:

Skummig kall jordärtskocksoppa i snapsglas med den fantastiska, helt nypressade toskanska olivoljan Cappezana
Västerbottenomelett med syltade kantareller
***
Rökt sikterrin med kalixlöjrom
Lax och äppletartar med hovmästarsås på pumpernickel, friterad fänkål
***
Färskostterrin med rökt ren
Bacondadlar
***
Badkar med creme brylée, apelsinsallad med stjäranis
Liten citronbiskvi med vit choklad och pinjenötter
Små mandelmusslor med havtornscurd och italiensk maräng
Liten glasskål med vaniljyoghurt pannacotta och svartpepparmarinerade jordgubbar, biscottismulor
Chokladtryfflar

Om ni följer den här bloggen så märker ni kanske att det inte direkt är några nyheter på menyn, bara beprövade kort. Men goda sådana.

För restaurangarbetaren är det nog inga konstigheter med vad jag menar med badkar, för alla andra kan jag säga att det är små badkarsliknande porslinsskålar.

Jag hoppas kunna visa lite bilder när arrangemanget gått av stapeln, men som vanligt är det ett gissel att ta bra bilder när man måste koncentrera sig på att servera mat. Någon som har ett bra tips på hur man på ett snabbt sätt tar ålrajta matbilder? Jag har ingen ambition att mäta mig med proffs som Linus, bara det ser ok ut...

Endive är banne mig inte publikt....

..och det borde jag ha tänkt på innan.. Men, nu känns det i varje statistiskt säkerställt inför framtiden. Jag talar om den julinspirerade tre-rättersmenyn som jag lagade(med god hjälp från två kollegor) under helgen. Jag fattar inte hur jag tänkte när jag satte endive på menyn, eller jag kommer ju ihåg hur jag tänkte; jag ville egentligen använda mig av fänkål, men för att själva formatet på grönsakerna skulle passa storleken på tallriken så fick det bli endive. Dom glada studenterna sköljde dessutom ner det hela med Bäska droppar, vilket inte gjorde varken den bittra smaken eller min egen bitterhet mindre framträdande. Marinaden/såsen blev dock lyckad, den har jag i och för sig lagat förut. Jag kokar en skaldjursolja på räkor, tomatpuré, saffran och lite andra kryddor som jag mixar med apelsinjuicekoncentrat(mat från grunden/rena råvaor..nja..), syrar upp med pressad citron och smakar av med salt och vitpeppar.

Ambitionen att servera för servitörerna greppvänliga grönsaker lyckades och det var roligt att skära så mycket grönsaker för hand. Jag gillar verkligen att hacka och skära. Och tur är väl det.. Grönsakerna jag använde var persiljerot, blålila och gula morötter och purjolök. Att dom var kryddrostade innebar att dom fick en touch av stött kummin, lite kardemumma, timjan och salt/peppar såklart. Jag överdrev inte kryddningen, hade det ångat kryddaromer ur öronen när man åt hade det inte varit så gott. Istället för ryggbiff hade grossisten skickat entrecôte, vilken var av enastående kvalitet men just för helstekning och fatservering hade jag gärna sluppit den stora fettblobban i mitten.

Jag tror att jag skrev att efterrätten skulle vara creme brülée i förra inlägget vilket aldrig var tanken. Det var creme caramel jag menade. En smidig rätt att göra många av, och dom glöggmarinerade bären blev lyckade till. Det är dom som är på bilden, Det är alltid lika roligt när man planerat och förberett en meny i flera dagar och sedan får se 200 (nästan) likadana tallrikar samtidigt.

Det här var den tredje stora middagen på Nationen och nu börjar erfarenhetsbanken kännas riktigt gedigen, man får med sig någonting varje gång. Nästa gång blir det ännu fler aspekter att ta hänsyn och förhoppningsvis en bättre meny. "Publik" kommer att vara ett ledord.